65 km sydöst om Arvidsjaur. 10 km från väg 365 vid Järvträsk.
Nybygget Gallejaur insynas 1801 av Carl Svensson från Rörträsk. Det blir dock brodern Pehr och hans hustru Elisabet som blir första bofasta nybyggarna. Gallejaur ligger svårtillgängligt bland bergen och inte förrän kring 1950 kommer el, telefon och vägförbindelse till byn. Men nu händer allt på en gång. Drygt tio år senare har vattenfalls jättegrävskopa ”Marion” grävt en 7 km lång kanal och lett in Skellefteälven i sjön som höjs 14 meter och blir vattenmagasin. Gallejaur Kraftverk tas i drift 1964 och är med en fallhöjd på 70 meter Skellefteälvens största.

Gallejaur är förutom kraftverket även känt för sin gamla bebyggelse. Ett drygt 40-tal timmerbyggnader finns bevarade och hela byn är beslutad att bli kulturreservat. Norrbottens andra och ett av de större i Sverige. Slåtterdag anordnas årligen i byn på ”Herman-dagen” den 12 juli.

Gallijar-Järvlia Kulturbygdsförening
0960-22051 eller 070-3465854

Anders-Larsa Gården

Den bäst bevarade gårdsmiljön i byn är Anders-Larsa gården från 1860-talet. En relik från månghussystemets tid när varje hus hade sin särskilda funktion. 13 brungrå timringar med allt från mangårdsbyggnad till rundloge och smedja på ursprunglig plats. ( Utom sjöboden som flyttades när vattenfall höjde sjön ).

Gården har uppmärksammats i en dokumentärfilm av Åke Edström om de tre systrarna Greta, Lisa och Ebba Karlsson. Barnbarn till Anders Larsson-Wikberg och strävsamma förvaltare av gårdens kulturarv. Miljön har även lockat till inspelning av spelfilmer. Bo Widerbergs filmatisering av Torgny Lindgrens ”Ormens väg på hälleberget” filmades här liksom vissa scener ur ”Elina - Som om jag inte fanns” av Klaus Härö.

Birger Lövgren

Konstnären Birger Lövgren, 1916-2002, föddes och verkade hela sitt liv i byn. Den konstnärliga banan inspirerades av dr. Einar Wallqvist ( lappmarksdoktorn och Silvermuseets grundare ) i Arjeplog. Birger vistades där i konvalescens efter tuberkulos i ungdomen. Hans naturromantiska stil var mycket uppskattad och akvarellerade tuschteckningar hans specialitet. Han var även verksam som poet och en flitig illustratör i tidningen Norra Västerbotten.