Det finns många fina ställen i Arvidsjaur dit man kan fara för att uppleva natur och kultur. Många av våra naturreservat är lättillgängliga och i flera finns både iordningställda eldstäder, vandringsleder och raststugor. Vi kan nämna Reivo och Vittjåkk-Akkanålke som är de två reservat som jämte Lambur är mest anpassade för besökare och som båda ligger relativt nära väg E 45. Det är också stora och vidsträckta områden med många olika naturtyper. Mindre reservat som vi vill nämna är Nilasjokk med ett fint samiskt viste i en reslig tallurskog, Fettjärn med varierad natur inom ett begränsat område och med eldstad och raststuga och Lamburträsk, vårt äldsta reservat och vår förnämsta fågellokal. Här finns torn, leder, eldstäder och stugor.

Vill man uppsöka besöksmål med mer kulturprägel så kan vi föreslå Nils Johan Larssons dalplats vid berget Argåive öster om Moskosel som ger en bild av villkoren i det tidiga skogsarbetet. Fristad på norra sidan Arvidsjaursjön som är en vackert belägen 1800-tals miljö (även privatbostad, kontakta ägarna om ni vill dit och titta under rubriken byar – Akkavare om ni vill veta mer). Samt Järvträsk kvarnområde söder om Glommersträsk med inte bara kvarn utan även tjärdal, spånhyvel och smedja.

Här följer en presentation av några besöksvärda platser. På alla kan man i varierande grad uppleva både natur och kultur inom samma område. Så föreslår vi också ett eget sökande i resten av Natur och Kulturguiden efter lämpliga platser, det finns många…

Trollforsen och Trollholmen i Piteälven

Trollforsen ligger ca 20 km nordväst om Moskosel. Trollforsen är Piteälvens verkliga pärla. En vacker forssträcka där älven delar sig och bildar Trollholmen. Holmen är knappt fyra kilometer lång och som mest 700 meter bred. På båda sidor omges Trollholmen av strida forsar. Den södra armen har på flera ställen skurit sig kraftigt ner och bildat raviner. En rad av forsar och fall bildar här ett mäktigt trappstegsfall. På norra sidan är älven något bredare och består av en mängd mindre forsar. Forssträckan förbi Trollforsarna faller 41 meter. Skogarna på ömse sidor om älven är genomgående av hög ålder. Ofta med inslag av 4-500 åriga tallar, torrakor och lågor. Här finns senvuxen hällmarkstallskog, tät brandpräglad tallskog på blockrik mark och urskogsartade partier med högvuxna och grova tallar. Skogen i kombination med det klippiga landskapet och den vilda forsen är så nära sinnebilden för orörd vildmark man kan komma.

Bland botaniska rariteter kan nämnas Trolldruva som lämpligt nog funnit rätt grogrund vid Trollforsarna. Nedanför forsarna finns ett vidsträckt sanddelta med smältvattenrännor och terrasser. Hängbroar över till holmen finns på båda sidor och hela området är väl anpassat till friluftsliv med vandringsstigar, rastplatser, vindskydd och raststugor. Här finns inte bara en storslagen natur utan även kulturlämningar som kan berätta om inlandets historia. Skogsbruket kan sägas vara 1900-talets viktigaste näring i Arvidsjaurs kommun. Största delen av den skog som avverkades skulle transporteras ner till sågverk och massafabriker vid kusten och transporten skedde genom flottning av timret i älvarna. Flottning av timmer i Piteälven bedrevs från tidigt 1800-tal fram till 1983.

För att styra timret i de besvärliga forsarna byggdes så kallade stenkistor. Om man går ner efter älven från Trollselskojan på norra sidan så hittar man flera bevarade stenkistor. På Trollholmen finns en flottarkoja där man kan uppleva hur flottarna bodde en gång i tiden och i Trollselskojan bodde kuskarna. De som med hästar körde timret från skogen ner till älven. Trollforsen är lättillgänglig med vandringsleder, uppsatta informationsskyltar och öppna raststugor. Som en extra bonus passerar man fackverksbron över Piteälven på vägen dit, en av få kombinerade väg-järnvägsbroar som finns kvar.

Det finns en historia om hur Trollholmen fick sitt namn

För länge sedan bodde samer vid forsen men de hade problem med ett troll som härjade. De tog hjälp av en nåjd för att bli av med trollet och nåjden och trollet kämpade i sju dygn utan att någon segrade. Då gick nåjden ner till älven för att dricka och erbjöd även trollet sin kåsa. Kvickt strödde nåjden ett magiskt pulver i vattnet och trollet somnade. Då rusade alla samer till och täckte trollet med stockar och stenar. Därunder ligger trollet fortfarande och sover och om man lyssnar noga mot en speciell sten – ”Hjärtstenen” – så kan man höra hans hjärtslag… 

Erik-Larsaberget

Erik-Larsaberget ligger 5 km norr om Moskosel. Det finns en vandringsled upp till den norra toppen där det står en raststuga och ett utsiktstorn. Här har man en vidunderlig utsikt mot Piteälven i norr och över inlandets typiska bergkullterräng. Men innan man beundrar utsikten från toppen kan man uppleva riktig urskog på vägen dit. Området är ett spännande bergsområde bestående av två toppar omgivna av branta sluttningar.  Kring den södra höjden finns senvuxen granskog med gott om både liggande och stående döda träd.

Här trivs både sällsynta vedsvampar som lappticka (bild) och hålhäckande fåglar som hackspettar och ugglor. Bland granarna står riktigt gamla och ståtliga tallar med över 400 år på nacken. Träd som började växa när Gustav Vasa var kung… Mellan höjderna finns en grund dalgång med två myrpartier och i den sydöstra delen av dalgången står en urskogsartad barrblandskog med ännu fler riktigt gamla tallar. Mot den norra toppen spred sej en häftig skogsbrand för drygt 200 år sedan, så här är skogen något yngre. Erik-Larsaberget är en spännande dagsutflykt där man kan uppleva den opåverkade skogen med gamla träd medan hackspetten trummar i bakgrunden. Sedan äter man medhavd lunch i stugan på norra toppen och njuter av utsikten.

Hedvallen

Hedvallen ligger ca 10 km norr om Arvidsjaur. Hedvallen är sedan lång tid tillbaks sommarviste och kalvmärkningsplats för Östra Kikkejaurs sameby och ligger mitt i en ståtlig gammelskog. Bredvid de två rengärdena finns fyra timmerkåtor och två timrade förrådsbodar. Platsen ligger lämpligt mitt emellan renkalvningslandet och renarnas sommarbeten. Under några ljusa nätter efter midsommar sker märkningen av årets renkalvar. Då kan det samlas flera tusen renar i gärdet. Platsen är väl vald för sommarviste med tillgång till fisk i småsjöarna, färskvatten i bäcken krubbjokk och gott sommarbete på intilliggande myrar. 

Skogen är mäktig med grova tallar och granar, torrträd och fallna trädjättar som långsamt bryts ned. I östra delen sluttar marken ned mot Krubbjokk. Här ökar inslaget av gran, sälg och asp och många sällsynta vedsvampar trivs här. Spillkråkan hackar bohål som sen gärna tas över av knipan, pärlugglan och mården. Här finns orre, tjäder, järpe och dalripa. Flockar av lavskrika drar fram genom skogen.

I anslutning till sjöarna finns myrområden med starr, vattenklöver och ängsull. Ett besök i Hedvallen ger möjlighet att se och uppleva både riktigt gammal skog och ännu levande samisk kultur. Arvidsjaur är kärnområde för den skogssamiska kulturen och det finns flera välbevarade visten förutom Hedvallen som man kan besöka. Både Geijaurvallen och Nilasjokk ligger lättillgängliga med bil medan Tjadnes kräver några kilometers promenad. Hedvallen är naturreservat och här måste man vara extra aktsam om både naturen och de samiska byggnaderna.

Granberget

Granberget ligger 13 km nordöst om Arvidsjaur. Här finns timrat boningshus, ladugård, vedbod, bod, dass och smedja. Allt samlat på en välhållen hårdvall omgiven av en gärdesgård. Granberget förvaltas av Arvidsjaurs Hembygdsförening som bland annat ordnar midsommarfirande och som kring jul upplåter byggnaderna till Tomten som temporärt flyttar in.

Gården är från 1870-talet när Nils Fredrik Lindström med familj kom dit. Den är fortfarande i släktens ägo och beboddes fram till 1985. Den orörda miljön ger en unik möjlighet att se och uppleva hur livet gestaltade sig för nybyggare i inlandet för 100 år sedan. Den observante noterar att det saknas brunn… Vattnet hämtades från en kallkälla i närheten men denna räckte endast till hushållet varför man fick hämta vatten till djuren långväga ifrån. Gården hade två hästar varav den ena endast användes till att hämta vatten.

Har man med sig en fotboll kan man spela på den lilla fotbollsplan som Agda Lundberg anlade som flicka i början av 1930-talet. Kronotorpet Granberget är ett av fyra byggnadsminnen i Arvidsjaurs kommun. För mer information kontakta Arvidsjaurs Hembygdsförening.

Tjärnheden

Söder om Abborrträsk längs väg 95 ligger det kvadratmilsstora dödisområdet Tjärnheden. Här lär finnas fler tjärnar och småsjöar än året har dagar. På Guttnesberget, 4 km. från Abborrträsk efter Malå-vägen, finns ett utkikstorn med fin utsikt över området. Längre söderut, vid Eliasro och naturreservatet Pellobäcken, finns gammal talldominerad urskog kvar. På en del av tallarna ser man att barken har skalats av träden för länge sedan och det är spår efter samisk barktäckt. Samerna torkade tallens innerbark och använde den som krydda och kosttillskott.

Det är inlandsisen som har skapat detta märkliga landskap med åsar och småsjöar. Här bröts ett väldigt isblock loss och blev liggande vid isavsmältningen. Det bröts sen upp i mindre block som långsamt smälte ner och bildade detta gropiga landskap. Tjärnheden är världens största så kallade dödisområde. Sommartid kan man bada i den barnvänliga badplatsen i Grundträsket vid Myrträsk. Där finns brygga, eldstad och omklädningsstuga. Rasta och äta medhavd matsäck kan man också göra i skoterklubbens stuga längs vägen mellan Storträsk och Nyvall.

Landskapet är visserligen skapat av inlandsisen men sägnen säjer något annat. Här tog en jätte ett grabbatag och kastade innehållet av jord och sten upp till Uddjaur-Storavan, som lär ha lika många holmar och öar som Tjärnheden har tjärnar…

Gamla Skellefteälven

Älvfåran ligger ca 25 km söder om Glommersträsk. I samband med starten av Gallejaur Kraftverk 1964 leddes Skellefteälven i en ny fåra och en sträcka av 14 km av den gamla fåran blev mer eller mindre torrlagd. Den gamla fåran har sedan dess kallats för ”Gamm älva”. Den nya fåran grävdes av världens största grävare, Marion, och kanalen är i sej ett kulturmonument. Kommunens största exempel på människans påverkan av naturen, kanske kan man kalla det för landskapsarkitektur…

Själva den gamla älvfåran är ett exempel på de grunda dalgångar som älvarna bildar i inlandets bergkullterräng. Berggrunden längs älvfåran är sedimentär vilket bidragit till det livliga förlopp älven fordom hade här. Den lättvittrade bergarten har gett det strömmande vattnet stora möjligheter att mejsla fram forsar och fall. Det är också en förklaring till de många holmar som en gång fanns. Vid Wättuagga finns ren skiffer och här hämtade ortsbefolkningen sina brynstenar. Wättu = bryne. Holmar, forsar och fall innebar stora problem vid flottningen. Därför finns här gott om kulturlämningar från flottningsepoken. Förbi fallen byggdes dragbanor för båtarna och för att förbättra strömfåran byggdes kilometervis med stenkistor. Vid Järvfallet finns en plåtskodd brytare och i biflödet Järvbäcken en 230 m. lång timmerränna. Vid Järvselet finns sedan 2005 ett Flottningsmuseum med toalett och eldstad. Ett utmärkt rast och matställe för en dagsutflykt som kan innehålla lite av varje. Spännande utflykter bland slipade hällar i älvfåran, vandring i urskog eller besöka några av lämningarna från flottningsepoken. Området är dessutom Arvidsjaurs rikaste orkidélokal med ett tiotal arter hittade.