Startsidan arrow Kulturhistoria

Kulturhistoria

 

ÄLDRE STENÅLDER, 7800-4200 fk.

Människor som blickar ut över ett ungt och vattenrikt landskap. Isen är besegrad men ännu ligger smältande glaciärer uppe i fjällen. Det strömmar fortfarande mycket vatten i vattendragen men de väldiga isälvarnas tid är förbi. De älvar som skapade åsarna i bland annat Kilversjön, Lomträsk och Fjällbonäs.

Det är varmt. Flera grader varmare än i dag. Havtornsbuskage och humlerankor växer i skogar med tall och lövskog. Våra dagars hjortronmyrar är ännu grunda sjöar och de magraste hedarna är mer eller mindre kala ökenlandskap. Från öster invandrad vildren strövar i markerna och utgör huvudbyte för de människor som kommit hit. Vi är nära 10 000 år tillbaks i tiden. Dumpokjauratj öster om Arjeplog är den äldsta kända bosättningen i Pite lappmark och jämte Kangos i Pajala den äldsta i hela Norrland. Boplatsen låg vid stora vatten och brända benrester av fisk, fågel och ren berättar om kosthållet.

histbild1(stenalder).jpg

Vilka var dom och varifrån kom dom dessa första människor i våra trakter… Frågor höljda i dunkel med stort utrymme för spekulationer. Vi vet att det var jägare och samlare som vandrande mellan olika platser med goda jaktmarker och fiskevatten, och likt nutida människor så föredrog man redan för 9000 år sedan sjöutsikt vid valet av bostad. Ännu äldre bosättningar finns i nordligaste Norge och en teori är att det är därifrån dessa människor kommit när isen i fjällen försvann. Eller kom dom från öster och följde den invandrande renen… Vi vet helt enkelt inte.

8 600 år gamla är de äldsta funna lämningarna efter människor i Arvidsjaur. På en holme vid Skiljesmyran intill naturreservatet Reivos västra gräns ligger boplatsen. Myren var vid den tiden en grund sjö. Med tiden tätnar våra skogar alltmer och i dessa trivs älgen som övertar renens roll som viktigaste jaktvilt. De redskap som hittats är alla av sten och tillverkade lokalt. Knivar, skrapor och pilspetsar, vanligtvis av kvarts. Skörbrända, spruckna stenar och rester, så kallade avslag, från redskapstillverkning är vanliga fynd vid boplatserna. Mot slutet av perioden blir klimatet långsamt kallare.

YNGRE STENÅLDER 4200-1800 fk.

Ett allt kärvare klimat förändrar långsamt våra skogar. Örtvegetationen minskar mer och mer och många lövträd får svårare att överleva. Alm försvinner helt från skogarna vid denna tid. Tallen trivs dock och breder ut sej.

histbild2(y-stenalder).jpg

Från denna tid finns många fynd i Arvidsjaur. Framförallt vid sjöar och vattendrag. Västra och Östra Kikkejaur var populära boplatser liksom Malmesjaur. Skiffer börjar användas i större utsträckning som material till redskap och vi hittar tecken på handel. Fynd av så kallad kamkeramik visar på kontakter österut med Finnland och i bland annat Järvträsk har nära 5000 år gamla flintyxor hittats som kommer från Danmark. Vid Mörttjärn, på södra sidan Skellefteälven mellan Abborrträsk och Malå, finns en 6000 år gammal boplatsvall. Den är över 30 meter lång och vittnar om dåtidens storhushåll. Det är samma typ av vall som hittats vid Vuollerim och rester efter vinterbostäder.

BRONSÅLDER 1800-500 fk.

Klimatet blir allt sämre och för 3000 år sedan är våra skogar betydligt artfattigare. Framförallt på örtväxter och lövskog. Andra, härdigare växter tar över och granen breder ut sig. Nära kusten blir den dominerande på sin vandring söderut. I inlandet är det tallen som regerar och i dessa skogar trivs renen som återtar sin plats som vanligaste villebråd.

histbild3(brons).jpg

Från bronsåldern, som i norra Sverige fortfarande domineras av stenredskap, blir fångstgropssystem på modet och antagligen den vanligaste jaktmetoden. Människorna bor fortfarande vid stränder och nu börjar vi hitta spår efter metallbearbetning och asbestkeramik vid deras boplatser. Asbetskeramik är kärl av lera som blandats med asbests för bättre hållfasthet. Trots namnet på tidsepoken är de funna bronsföremålen få.

JÄRNÅLDER 500 fk. – 1050

Det är under den här tiden som dåtidens Arvidsjaursbor övergår från att använda stenredskap till redskap av metall. Fångstkulturen dominerar fortfarande men någongång i slutet av perioden börjar människorna i våra trakter använda renen till annat än föda. Den nomadiserande skogssamiska kulturen tar sin början. Nu kan vi också med säkerhet säga att det är samerna som bor och lever i våra skogar. Handeln utvecklas. Samerna byter åtråvärda skinn mot salt, tyger och metall. Det nya bruket med tamrenar leder till nya bosättningsmönster och vi hittar härdar och boplatser inte bara vid stränderna utan även på hedar och vid myrar.

histbild4(jarn).jpg

Från trakterna kring Östra Kikkejaur finns gott om järnålders och vikingatidsfynd. Järnyxor, täljstensgrytor och eldstål. Ryttareldstålet från Aggnäs  är vikingatida och tillverkat österut i Kiev eller Novgorod. Från vikingatid är också den funna flatmarksgraven vid Njallejaur mellan Ö Kikkejaur och Serrejaur. Den enda kända i övre Norrland. En kvinna och ett barn var begravda tillsammans med silvermynt och bronsföremål.

MEDELTID 1050-1520

Nu utvecklas den skogssamiska kulturen med tamrensskötsel och nu växer omvärldens intresse och maktanspråk för området. Samerna organiserar sitt samhälle i Sijddor, av svenskar senare kallat för lappbyar. Varje Sijdda innehöll ett tiotal familjer som var och en hade egna områden inom Sijddans gränser. Områden som senare utvecklades till lappskattelanden. Under vår och sommar levde man familjevis för att under hösten samlas för gemensam vildrensjakt och förrådsuppbyggnad inför vintern.

histbild5(medel).jpg

Vi har gott om samiska lämningar från medeltiden och ett sensationellt fynd i den så kallade Gråträskskatten. Det var i slutet av 1800-talet som över 1300 föremål från 700 till 1300-talet hittades i en utdikad tjärn, Tjautjer, vid Gråträsk. Skatten bestod av mynt och smycken och förvaras nu på Historiska museet i Stockholm. Det rikaste fyndet i övre Norrland. Många teorier finns om skattens ursprung men troligtvis är det en offerplats som hittats. I slutet av 1200-talet fick så kallade Birkarlar vid kusten ensamrätt på beskattning och handel med lapparna. Birkarlarna delade in landet i lappmarker och Arvidsjaur hörde till Pite lappmark. Detta innebar hårdare tider för samerna, speciellt som gränsdragningen till Norge var oklar och vissa lappbyar beskattades så att säga dubbelt. Först med freden i Nöteborg 1323 börjar Sveriges gränser i norr fastställas.

VASATIDEN 1520-1633

Vasaättens regeringstid kom att få betydelse för Arvidsjaur och lappmarken. Gustav Vasa gillade centralstyre och 1553 beslutade han att samerna skulle betala skatt direkt till kronan och därmed var det mörka kapitlet med Birkarlar till ända. Hans fogdar var kanske inte så mycket bättre men en viss lättnad innebar det för samerna. Kyrkan börjar nu också visa intresse för lappmarken och ett kapell byggs i Arvidsjaur kring 1580.

histbild6(vasa).jpg

Gustav Vasas son Carl IX tar nästa steg i utvecklingen när han 1602 bestämmer om inrättande av fasta marknadsplatser i lappmarken. 1606 beslutas att Arvidsjaur förutom marknadsplats även skulle bli tingsplats med egen kyrka. Kyrkan invigdes året efter och i samma veva blev Arvidsjaur egen socken. Dessa händelser är anledningen till att Arvidsjaurs kommun firade 400-års jubileum 2006. Från 1609 finns uppgifter om att 57 kyrkkåtor och 16 handelsbodar fanns vid kyrk och tingsplatsen. Denna plats låg där gamla prästgården står i dag, ungefär en kilometer väster om nuvarande kyrka. Fortfarande bodde enbart samer i socknen. Prästen bodde kvar i Piteå och kom endast upp till kyrkhelgerna och samma gällde för de lappfogdar som hade hand om handel och skatteindrivning. Det svenska inslaget bestod därutöver endast av kustbönder från Skellefteåtrakten som hade fiskesjöar i socknen som de gjorde årliga fiskeresor till.

NASAFJÄLLEPOKEN 1634-1659

1634 hittade lappmannen Peder Olofsson och ”pärlesökaren” Jöns Pedersson silvermalm vid Nasafjäll och ännu ett mörkt kapitel i samernas historia tar sin början. Sveriges finanser var dåliga på grund av det kostsamma 30-åriga kriget och rikets styre beslutade snabbt om brytning av den nyfunna fyndigheten. Att det var 40 mil obruten terräng mellan Nasafjäll och kusten verkar inte ha avskräckt… Redan året efter kom arbetet vid gruvan igång och en smälthytta byggdes vid Silbojokk, 8 mil därifrån. Nasaleden, eller som den också kallas ”Kristinavägen” efter drottning Kristina, anläggs från Öjebyn via Gråträsk, där det byggs ett kapell, Arvidsjaur, Övre Långträsk och till Storavan och vidare upp efter de stora sjöarna. Naturligtvis blev det lokalbefolkningen, det vill säga samerna, som tvingades sköta transporterna. För de lappbyar som råkade ligga nära leden var resultatet förödande. Lappbyn Lochtaby mellan Övre Långträsk och Storavan utplånades helt.

histbild7(nasa) copy.jpg

I början av 1640-taled drogs en ny sträckning av leden. Nu från Frostkåge via Lappträsk (Moräng), Storberg och till Avaviken. För Avaviken blev det ett uppsving och 1650 stod en kyrka, socknens andra, färdig. Men blomstringstiden blev kort. 1659 bränner en Norsk armé ner både hyttan och gruvan och den först Nasafjällsepoken tar abrupt slut. Det är den enda krigshandling som skett i Lappland och får nog betraktas som en välsignad sådan, framförallt för samerna. Resultatet blev knappt nio hundra kilo silver och tvåhundrafemtio ton bly till priset av ohyggliga umbäranden. Även ekonomiskt var det ett totalt fiasko. Kyrkan i Avaviken slutade som torkhus för fisknät.

KOLONISATIONEN 1660-1850

Från slutet av 1600-talet börjar statsmakterna agera för en svensk kolonisation av lappmarken genom så kallade lappmarksplakat. I korthet innebar dessa 15 års skattefrihet och frihet från knektskrivning (militärtjänst) för den som startar ett nybygge i lappmarken. I Pite lappmark gick det dock trögt. Ännu i mitten av 1700-talet bor endast samer i Arvidsjaurs socken. Ett nytt reglemente kommer 1749 och 1751 dras lappmarksgränsen upp. Det som i dag är landskapet Lapplands östgräns. Det blir Pommerska kriget som till slut får gamla soldater att hellre välja lappmarken än kriget. 1757 kommer Pehr Israelsson Käck till Glommersträsk och 1759 anlägger Erik Andersson nybygge i Pjesker. Den första kolonisationsvågen utgörs nästan uteslutande av soldater. Nu börjar en ny prövotid för samerna.

histbild8(kolo).jpg

I mitten av 1700-talet sker en uppdelning av socknens samer i fyra kåtalag. Totalt innefattar de fyra kåtalagen trettionio lappskatteland och närmare tre hundra personer. Introducerandet av en jordbrukskultur bredvid den redan etablerade samiska nomadkulturen går inte smärtfritt. Framförallt är det fisket som skapar tvister och allt som oftast gynnas nybyggarna i tingen. Koloniseringen fortsätter allt snabbare och mellan 1750 och 1850 växer socknens befolkning från cirka tre hundra till drygt två tusen. Framförallt är det den svenska befolkningen som växer och nu blir samerna en minoritet i sitt eget land.

SMÅBRUK OCH SKOGSBRUKSTIDEN 1850-1950

Egentligen startar skogsbruket i Arvidsjaur samtidigt med koloniseringen på 1700-talet eftersom framställning av tjära och pottaska är viktiga inkomstkällor för nybyggarna. Regelrätt skogsavverkning börjar dock inte förrän i mitten av 1800-talet när kustens sågverk når trakterna i sin jakt på råvara. Både skogsavverkning och timmerflottning växer fram som viktiga biinkomster för den jordbrukande och renskötande befolkningen. Från en mycket hög grad av självhushållning hos både samer och svenskar blir nu en blandekonomi med säsongsarbete det vanliga. Jordbruket och renskötseln fortsätter dock att utgöra basen i ekonomin. Det är en tid av ökande kommunikation. 1867 är landsvägen mellan Piteå och Arvidsjaur klar och 1882 är det vägförbindelse även till Skellefteå. 1894 anslöts Norrbotten till stambanan ( järnvägen ) och tvärbanan mellan Jörn och Arvidsjaur invigdes 1928. Inlandsbanan var färdigbyggd 1937. Ökande kommunikation innebär ökad kunskap, handel och påverkan. En tidigare ganska isolerad del av landet får uppleva väckelserörelse, nykterhetsrörelse, fackföreningsrörelse och en växande offentlig sektor.

histbild9(smabruk).jpg

Skolväsendet i socknen startar redan 1843 med en missionsskola i Glommersträsk och hundra år senare står skolhus i alla större byar. Den första sjukstugan, med sju sängplatser, tas i bruk 1908. 1915 startar första el-kraftverket. Det låg i Svärdälven vid Renvallen och kan sägas vara en första början på industrialisering i Arvidsjaur. Skogsförädlingsindustri i form av sågverk börjar etablera sig. Förutom renskötande samer, småbrukande svenskar, handelsmän och enstaka myndighetsutövande tjänstemän börjar en klass arbetare växa fram. Befolkningen växer fort trots missväxtår, storsvagåren 1867-68, och epidemier, Spanska sjukan 1919-20. 1950 fanns över 11 000 Arvidsjaursbor.  Från nära nog självhushåll 1850 till industrisamhälle 1950 är den största omvälvning i livsmönster som skett under 9000 år.

INDUSTRIALISM OCH POSTINDUSTRIALISM 1950-

Under 1950 och 60-talen avvecklas småbruken och det jordbruk som blir kvar är sammanslagna, större enheter. Under Skellefteälvens utbyggnad växer plötsligt antalet vattenrallare i samma takt som flottarna försvinner. 1983 upphör flottningen i Piteälven och i dag finns varken flottare eller vattenrallare. Med motorsågens introduktion i skogen på 50-talet inleds en tid med rationaliseringar i skogsbruket. Med traktorer, skotare och skördare i skogen blir både hästar och senare även motorsågande skogsarbetare utkonkurrerade. Den förädlingsindustri som finns, främst i form av sågverk, klarar inte att ersätta förlorade jobb i råvaruproduktionen och flyttlassens tid börjar. För första gången sedan Nasafjällsepoken minskar kommunens befolkning.

histbild10(industri).jpg

I det efterindustriella Arvidsjaur har andra sektorer än det traditionella jord och skogsbruket vuxit fram. Biltestverksamhet, militär verksamhet, tjänstesektor och besöksnäring är jämte en nedbantad skogsnäring vad Arvidsjaur lever av i dag. Mycket har försvunnit men den äldsta näringsgrenen av alla har dock överlevt – renskötandet. I rakt nedstigande led från de gamla Sijddorna sköts nu renarna av tre samebyar. Östra och Västra Kikkejaur samt Mausjaur. Flyttlassen går numera i båda riktningarna och befolkningstalet i kommunen ligger ganska stadigt strax under 7000. I dag bor de allra flesta i tätorten Arvidsjaur vilket historiskt sett är ett senkommet boendemönster.

 




Design: MADesign.nu | © 2017 Arvidsjaurs Kommun

Natur
Djur
Fåglar
Geografi
Geologi
Klimat
Naturtyper
Skyddad natur
Våtmarker
Övriga skogar
Kultur
Arvidsjaur
Byarna
Skyddad kultur
Kulturhistoria
Natur & Kulturskola
Aktiviteter
Fälthandböcker
Utflyktsmål
Kontakt