Startsidan arrow Naturtyper

Naturtyper

 

Man behöver inte vistas länge i Arvidsjaurs natur för att konstatera att landskapet har många skiftande ansikten att visa upp. Blöta hjortronmyrar, knastertorra tallhedar, brusande forsar eller branta bergshällar. Alla med sin speciella flora och fauna. Med egna färger, ljud och dofter. Naturen i Arvidsjaurs kommun är rik och mångskiftande. Lägg till en varierande väderlek och en breddgrad som innebär stora klimatskillnader mellan årstiderna så har vi en nästan oändlig palett med naturupplevelser att ta del av. Om vi betraktar Storavan som ett innanhav så är det egentligen bara öknar och storstadsdjungel som vi saknar…

Vissa marker är torra medan andra är vattensjuka. En del är rika på mineraler och näringsämnen och andra är det inte. Södersidan av bergen får mer solljus än norrsidan och topparna är hårt utsatta för väder och vind. Det är många faktorer som avgör vad som växer vars…Det finns även många olika sätt att indela dessa skilda naturtyper. Inom EU tillämpas en gemensam standard för att till exempel beskriva de områden som ingår i Natura 2000. En beskrivning av dessa finns i avsnittet om vår skyddade natur.

Här ska vi beskriva våra vanligaste naturtyper utifrån en mer allmänt utarbetad praxis för svenska naturförhållanden. Vi kan säga att vi har sex olika grundtyper av marker inom kommunens gränser.

-                     Häll och blockmarker
-                     Barrskogar
-                     Lövskogar
-                     Våtmarker
-                     Kulturmarker
-                     Övriga marker

Av dessa så har framförallt barrskogar och våtmarker så många olika varianter att dom i sin tur delas in i olika undertyper.

Häll och blockmarker

Det här är marker där berg går i dagen eller där stenar och block helt dominerar markskiktet. Hällarna kan vara överväxta med lav eller mossa och enstaka barrträd kan ha lyckats få fotfäste. Avsaknaden av jordlager är en karg miljö för växterna att försöka överleva i och här finns bara stryktåliga arter. Renlav, bägarlav, torktåliga mossor, ljung och lingon kan man hitta här. I sprickor mellan hällarna kan jordmån och växtlighet vara betydligt rikare vilket gör att hällmarksområden kan vara väldigt skiftande och mosaikartade. Hällmarker kan skifta vad gäller framkomlighet och lavtäcket är känsligt för nötning.

nattypbild1(hall).jpg

Blockmarker kan vara rasbranter på bergssluttningar eller sänkor där moränen är bortspolad. Längs gamla strandlinjer som utsatts för vågsvall hittar man också blockmarker. Den lilla jord som eventuellt finns mellan stenarna är morän och växtligheten densamma som på hällmarker. Blockmarker är i regel svårframkomliga platser.

Barrskogar

Till barrskogar räknas alla skogar som har mer än 30 % barrträd. Barrskogar delas in i fem olika typer från torra och näringsfattiga till våta och näringsrika.

-                     Lavtyp
-                     Lavristyp
-                     Frisk ristyp
-                     Fuktig-våt ristyp
-                     Örttyp

Lavtyp

Det här är i dagligt tal tallhedar. Marken är näringsfattig och torr och består av grovsediment eller grova, ofta svallade, moräner. Finns företrädesvis i närheten av större vattendrag eller där gamla isälvar gått fram. Tåliga lavar som renlav och bägarlav bildar en tunn lavmatta på marken och lågvuxna ris som kråkbär, ljung och lingon växer glest i spridda dungar.

nattypbild2(barr-lav).jpg

Det här är den magraste och torraste skogstypen där tall är i ensamt majestät bland träden. Markerna är lättvandrade men lavmattan känslig för nötning.

Lavristyp

Här är marken något näringsrikare och inte fullt så torr som för lavtypen. Det är dock fortfarande en mager miljö för växterna med grova moräner och grovsediment att försöka växa på. De lågvuxna risen ljung, kråkbär och lingon breder ut sej. I bottenskiktet dominerar renlav men mossor som väggmossa börjar konkurrera. Tallen är fortfarande det träd som bäst klarar den torftiga tillvaron men enstaka granar börjar dyka upp. Det här är renbetesland och lättvandrade bärmarker där markskiktet är något mer oömt än på de skarpa tallhedarna.

Frisk ristyp

Här har vi våra vanligaste skogar. En blandning av tall och gran och ibland med inslag av lövträd. Mossorna har tagit över i bottenskiktet och bildar en mjuk matta (hus och väggmossa och olika kvastmossarter). Risen är frodiga och består av lingon, blåbär och kråkbär. Örter som skogsstjärna, kovall och hönsbär trivs i dessa skogar liksom det smalbladiga gräset kruståtel. På avverkade marker kan kruståteln ta över helt. Dessa skogar växer på mer finkorniga moräner.

nattypbild3(barr-frisk).jpg

På näringsrikare områden inom skogarna kan man även hitta skogsnäva, stenbär, olika ormbunksväxter och andra mer näringskrävande växter. Till dom här skogarna bör såväl bärplockare som svampplockare söka sig. Bärplockarna till dom föryngrade skogarna och svampälskarna till gammelskogarna. Markerna är relativt lättframkomliga och oömma.

Fuktig-våt ristyp

Nu blir skogarna mer snåriga att ta sig fram i och nu väljer man med fördel stövlar i stället för kängor. Granen tar över mer och mer i förhållande till tallen och i bottenskiktet tar vit och björnmossa över i dom våtare partierna. Marken blir ofta vattensjuk av den rikliga vattentillgången och brist på avrinning. Risen får inslag av dvärgbjörk, ljung, odon, hjortron och den karakteristiskt doftande skvattram. I äldre skogar med väl täckande trädkronor hittar vi örter som spindelblomster, linnea och olika lummerarter. Arbetsamma myrsamhällen undviker alltför våta marker medan bevingade och mer aggressiva insekter trivs… vilket insektsätande småfåglar tacksamt noterar.

Örttyp

Det här är våra näringsrikaste, artrikaste och ofta även våra fuktigaste skogar. Högvuxna örter, gräs och ormbunkar dominerar i förhållande till risen som ofta saknas helt. Skogsnäva, älggräs, röd trolldruva, ormbär och strutbräken är en del av de växter som trivs. Granen dominerar trädskiktet och inslaget av lövträd kan vara stort. Stövlar och myggmedel rekommenderas för den som vill bana sin väg i denna skog. Av våra skyddade skogar är Lappträsket utanför Moräng den enda av örttyp.

Lövskogar

Som lövskogar räknas skogar med mer än 70 % lövträd. I våra trakter dominerar björken stort bland lövträden men även sälg, asp, rönn och al finns i våra skogar. I huvudsak finns två skilda typer, frisk och fuktig. Friska lövskogar med främst björk har kommit upp efter en skogsbrand eller kalavverkning och finns på marker som liknar barrskogarnas friska ristyp. Blåbär, lingon och fastmarksmossor som husmossa, väggmossa och olika kvastmossor växer på marken.

nattypbild4(lov).jpg

Fuktlövskogar är björkskog på fuktiga och tuviga marker. Multnande löv täcker till stor del marken. Olika gräs är det som bäst klarar att överleva i lövförnan. Många fuktlövskogar är igenväxta gamla odlingar och ängsmarker.

Våtmarker

Efter barrskogarna är våtmarker den vanligaste naturtypen i kommunen med ungefär en fjärdedel av den totala arealen. Våtmarkerna spelar en viktig roll i vattnets kretslopp och är livsrum för en alldeles egen flora och fauna. Dessutom är dom ett mycket karakteristiskt inslag i det norrländska landskapet.

Våra våtmarker delar vi in i fyra skilda typer.

-                     Myrar                      82,5 %
-                     Stränder                   5,5 %
-                     Sumpskogar           12,0 %
-                     Kallkällor                  -

Myrar

Myrarna delas i sin tur in i mossar och kärr. Mossar får sitt vatten enbart via nederbörd och är därför mycket näringsfattiga. Kärren får förutom regnvatten även vatten från bäckar och källor och är därmed näringsrikare. Ofta är dock myrarna av blandkaraktär och innehåller både mosse och kärrelement. En vanlig variant i vår kommun är strängblandmyrar där strängar av mosse ligger på tvären i en lutande myrs dräneringsriktning. Rena mossemyrar finns nästan inte i kommunen. På de artfattiga mossarna växer vanligtvis vitmossor och hjortron. Nordkråkbär, dvärgbjörk, rosling, ljung och dvärgtranbär är andra växter som kan uppträda. Står där en liten tall så kan den trots sin ringa storlek ha en aktningsvärd ålder.

nattypbild5(vatm).jpg

Vad som växer på de myrar vi kallar för kärr varierar beroende på näringstillgången. Vanligast är fattigkärr som trots namnet är åtskilligt artrikare än mossen. Tuvull, vattenklöver, kärrviol, storsileshår, vattenmåra samt flera olika våtmarksmossor och starrarter hittar man vanligtvis på dessa myrar. Kulturlämningar i form av glesa ängslador och myrhässjor vittnar om dessa myrars forna storhetstid som bas för överlevnaden i inlandet.

På kalkrik mark övergår fattigkärr till rikkärr och här kan vi hitta rariteter som orkidéer. Vårt orkidérikaste område sträcker sig från Södra Sandträsk ner mot gamla Skellefteälvsfåran. Vi har många myrar som i länsstyrelsens våtmarksinventering har fått högsta naturvärdesklass. Mattismyran vid Pilträsk och Stormyran söder om Mausjaur kan tjäna som exempel.

Stränder

Markerna kring våra vattendrag blir årligen översvämmade i samband med snösmältning eller kraftiga regn och tillförs på det sättet näring. Det här var fordom viktiga fodermarker och förfallna lador är vanliga inslag i landskapsbilden. Högvuxna halvgräs, gräs och örter dominerar vegetationen. Sjöfräken, flaskstarr, trådstarr, kråkklöver, älgört, vattenmåra och lappvide är en del av de vanligaste växterna. Stränder kallas också för mad eller raningar och är i utbredda deltaområden mycket rika fågellokaler. Övre svärdet i Svärdälven är ett fint exempel på rik fågellokal och där strandängsslåtter fortfarande bedrivs. Ett annat är längs bäcken mellan Stor-Tjärget och Stor-Varjisträsket som är ett klass 1 objekt i våtmarksinventeringen.

Sumpskogar

Sumpskogar finns ofta i anslutning till både myrar och stränder men kan också uppträda som inslag i både barr och lövskogar.

Det finns gransumpskogar, björksumpskogar och blandsumpskogar med gran och björk i Arvidsjaur medan däremot tallsumpskogar är sällsynta. Generellt har sumpskogar litet eller inget torvskikt, en medelträdhöjd över tre meter och minst 70 % krontäckning. I gransumpskogar hittar man bland annat björnmossa, blåbär, skogsfräken och odon. I näringsrika varianter även älggräs, skogsnäva och flera bräkenarter.

I björksumpskogar finns vanligtvis olika videarter och starrarter medan blandsumpskogarna kan innehålla olika fräkenarter samt hjortron och skvattram. Sumpskogar har inte varit attraktiva för skogsbruket och även klarat sig bra mot skogsbränder vilket lett till skogar med hög ålder.

Kallkällor

Källor upptar en försumbar del av kommunens areal men utgör en alldeles speciell biotop. Därtill är dom trevliga inslag i naturen för törstiga skogsvandrare.

Källor kan vara allt mellan den 100 kvadratmeter stora grodkällan på Slengmyran till små oansenliga källor som man lätt går förbi utan att upptäcka. Dom kan vara öppna eller mer eller mindre övervuxna. Vad dom har gemensamt är det utströmmande grundvattnet som skapar kyla och en hög mängd mineraler. Resultatet är speciella vegetationstyper med specialiserade växtarter.

Kärrkrokmossa, piprensarmossa och skruvkällmossa kan man hitta vid källor liksom olika dunörtsarter, gulblommande jordranunkel och höga styltstarrstuvor. Är det dessutom kalk i marken kan gyllenmossa och späd skorpionmossa finnas. Vid järnrika källor kan den rödlistade myrbräckan finnas i stora mängder. Vintertid söker sig utter gärna till källorna för att leta efter grodor i det öppna vattnet.

Kulturmarker

Till kulturmark räknas åkermarker, ängar och betesmarker som kan vara öppna, igenväxande eller igenvuxna. Framförallt ängar och betesmarker hyser speciella arter som gynnas av hävd. Dessa växter är ofta lågväxande, ljusberoende och behöver lång tid för att etablera sig. Nedläggningen av jordbruken i våra trakter har starkt minskat dessa växters livsrum. Låsbräken, liten blåklocka, kattfot, ängsskallra, späd ögontröst, ormrot, prästkrage, stagg och säterfryle är några av de arter som visar på lång hävd och som är hotade när landskapet inte hålls öppet.

nattypbild6(kult).jpg

Övrig mark

Exploaterad mark som grus, torv och bergtäkter eller tätbebyggelse eller annan mark som inte klassas som någon av de övriga kategorierna kallas för övrig mark. Märkligt nog kan även här finnas livsmiljöer som gynnar speciella växter. Förvildade trädgårdsväxter, amaranter, sötväpplingar mm. Till och med fikon och dadelpalm har hittats i schaktmassor vid industriområden i Sverige…  




Design: MADesign.nu | © 2017 Arvidsjaurs Kommun

Natur
Djur
Fåglar
Geografi
Geologi
Klimat
Naturtyper
Skyddad natur
Våtmarker
Övriga skogar
Kultur
Arvidsjaur
Byarna
Skyddad kultur
Kulturhistoria
Natur & Kulturskola
Aktiviteter
Fälthandböcker
Utflyktsmål
Kontakt