Startsidan arrow Geologi

Geologi

geo500.jpg

Bergarterna i kommunen har en uppskattad ålder på mellan 1850 till drygt 1900 miljoner år.  I runda tal alltså nära två miljarder år gamla. För att ge ett ungefärligt begrepp om denna tidsrymd kan man veckla ut en tumstock på två meter, dvs. 2000 mm. De sista två millimetrarna motsvarar ungefär den tid människan existerat som varelse på jorden. Bara en knapp hundradels millimeter motsvarar den tid landet varit fritt från inlandsisens grepp, 9000 år.

De tidsperioder som har varit mest bestämmande för vårt nutida landskaps utseende är intressant nog den äldsta och den yngsta. Under områdets våldsamma förflutna för nära 2 miljarder år sedan fanns långa perioder av intensiv vulkanisk aktivitet, kontinentalkollisioner med åtföljande bergkedjebildning och till och med ett våldsamt meteoritnedslag. Dessa geologiska händelser skapade den grund, det hårda ”skelett”, vi lever på än i dag.  Så för drygt 100 000 år sedan startade den senaste nedisningen som avslutades med att de sista resterna av det upp till 3 km. tjocka istäcket smälte bort för 9 000 år sedan. Denna istid är bestämmande för vårt landskaps mjukdelar. För morän, sten, grus och sandformationer.

Bergarter delas in efter hur och var de bildas. Till ytbergarterna räknas de vulkaniska och sedimentära. Till djupbergarterna räknas de som bildas ur magma i jordskorpan. Till dessa hör t.ex. granit och gabbro. Det som driver bergveckningar och vulkaner kallas plattektonik. Jordskorpan är uppbruten i plattor som långsamt rör sig, flyter, på den undre liggande magman. Där plattor kolliderar veckas jordskorpan och berg skapas. Det är vad som händer just nu i Himalaya där de Indiska och Eurasiska plattorna kolliderar. På andra ställen glider plattorna från varandra. Magma stiger upp i den spricka som bildas, stelnar och skapar ny jordskorpa. Det händer just nu längs den mittatlantiska ryggen. Längs både kollisions och spridningszoner är vulkaner mycket vanliga. Island är en ung vulkanö på den mittatlantiska ryggen.

1900 – 1780 miljoner år sedan

Arvidsjaur kommun ligger i det stora urbergsområde som kallas för den Baltiska skölden och som består av Sverige, Norge, Finland, Karelen och Kolahalvön. De äldsta bergarterna i skölden är över 3 miljarder år gamla och finns i nordligaste delarna av Finland och Norge och på Kolahalvön. Vårt urberg kallas Svekokarelsk efter den bergskedja som bildades genom en kontinentalkollision för nära 2 miljarder år sedan. Bergskedjan täckte Svealand, Norrland och större delen av Finnland och kan antas ha liknat våra tiders nybildade bergskedjor i mäktighet med toppar på flera kilometers höjd.

geobild1(1900-).jpg

Det började med att en öbåge av vulkaner bildades i havet mellan de kolliderande kontinenterna. Arvidsjaurs äldsta berg är rester efter dessa vulkaner och finns i den sydöstra delen av kommunen. Sträckningen följer Skellefteälven och kallas Skellefteåfältet. Då bildades även de malmer som sedan 1930-talet brutits i dessa trakter. 10 till 15 miljoner år efter vulkanismen i Skellefteåfältet inträffar en ny puls av vulkanisk aktivitet i Arvidsjaur och Moskoselstrakten som bildar de bergarter som i dag kallas Arvidsjaurgruppen. Dessa gränsar mot Skelleftefältets vulkaniter men har till skillnad mot det äldre vulkaniska materialet inte bildats till havs utan av askflöden från höga vulkaner i en bergskedja. Detta tolkas som att havet mellan kontinentalplattorna nu har trängts undan och en bergskedja håller på att bildas.

 Samtidigt med denna nya vulkaniska aktivitet, för 1875 miljoner år sedan, bildas den i Skellefteåfältet centralt belägna Gallejaurstrukturen. Ett cirkelrunt granitområde på en kvadratmil mellan sjöarna Gallejaur och Järvträsk vid kommunens sydspets. Graniten omges av en ringformad gabbro och hela området uppvisar starka avvikelser både vad gäller tyngdkraft och magnetism. Här har en meteorit med 2 – 2,5 km. diameter träffat jordskorpan med våldsam kraft (20-30 km/sek) och orsakat en nu borteroderad krater med över 5 mils diameter. Kvar i dag finns spår av den centrala upphöjning som bildas när jordskorpan fjädrar tillbaks vid själva nedslagsplatsen. Ett bergområde som höjer sig ett par hundra meter över omgivningen.

Det råder en ständig växelverkan mellan jordens inre krafter, som bygger upp berg och bergarter, och de yttre krafter som obönhörligt bryter ner samma berg till grus och sand. Populärt uttryckt är det "väder och vind" (temperaturväxlingar, fuktighet, kemiska ämnen, rinnande vatten och isens verksamhet), som svarar för den ständigt pågående nedbrytningen. I perioder mellan vulkanisk aktivitet avsattes stora mängder eroderat material. En verksamhet som sedan oförtrutet fortsatt efter det att vulkanismen helt upphört. Rester efter dessa avlagringar finns kvar på en del ställen i kommunen. Längs Skellefteälvsfåran går ett stråk med sedimentära bergarter. Här finns både skiffer, sandsten och konglomerat. Även i de norra delarna av Piteälven finns områden med sedimentära berg.

geobild1b(sedim).jpg

Kollisionen mellan kontinenterna fortsätter men med lugnare tempo. Den vulkaniska aktiviteten avstannar men antagligen är jordbävningar fortfarande vanliga. Det här är en period under vilket de avsatta vulkaniska och sedimentära materialet utsätts för tryck, veckas och omformas. För 1780 miljoner år sedan var så vårt våldsamma förflutna över. Den Svekokarelska bergskedjan var färdigbildad och sedan dess har de nerbrytande krafterna helt dominerat.

1800 – 500 miljoner år sedan

Årmiljoner av väder och vind eroderade med tiden ner hela den väldiga bergskedjan. Havet kom tillbaks och under långa perioder var hela Sverige täckt av vatten och stora sedimentlager avsattes. Dessa sediment har sedan till stora delar eroderats bort efter det att landet åter stigit upp ur havet (rester finns kvar kring Örebro, Vättern, Öland och Gottland). Erosionen har åter blottlagt de rötter som är kvar av den Svekokarelska bergskedjan, det urberg vi i dag bebor.

500 – 2 miljoner år sedan

För ungefär 500 miljoner år sedan började nästa geologiska skede av betydelse för vår kommun. Vår kontinentalplatta var åter på kollisionskurs och kolliderade nu med Grönland och Nordamerika. Nu började den Kaledoniska fjällkedjan bildas. Det vi i dag kallar för våra fjäll. Veckningarna når inte till våra trakter, men hela landet tippar från en nord – sydlig lutning till våra dagars väst – östliga. Vi hängde samman med Grönland till för 65 miljoner år sedan innan kontinenterna åter började glida från varandra. Under perioderna trias, jura, krita och tertiär, för mellan 250 till 2 miljoner år sedan, inträffar flera stora klimatsvängningar. Superkontinenten Pangea bryts upp och våran urbergssköld vandrar under denna tid från en plats vid ekvatorn upp till nuvarande position nära nordpolen. Under tertiär, 65 till 2 miljoner år sedan, höjs delar av den skandinaviska halvön med ökad erosion som följd. I Norrland tar ett slättlandskap med restberg form och stora delar av dagens älvdalar skapas.

2 miljoner år till nutid

Med vår egen geologiska tidsålder (kvartär) inleds för 2 miljoner år sedan en period med snabba klimatväxlingar och ett generellt kallare klimat på jorden. För våra breddgrader innebär detta istider.

geobild2(israfflor).jpg

Långa perioder av nedisning följt av kortare s.k. interglacialer med klimat som dagens. Istidernas processer under kvartär har i hög grad satt sin prägel på vårat nutida landskap. Dalgångar fördjupades, fjällens u-dalar och Norges fjordlandskap tog form. Den senaste istiden, Weichsel, inleddes för 115 000 år sedan och varade till för ungefär 10 000 år sedan. Isens utbredning har inte varit konstant. Så var t.ex. Norrland isfritt för mellan 80 000 och 70 000 år sedan under den s.k. Tärendö-interstadialen. Maximal utbredning hade isen för 22 000 år sedan när iskanten nådde ner till Berlin. För 16 000 år sedan inleddes den avsmältning som avsatt de för landet så karaktäristiska isälvsavlagringarna. De sista isresterna smälte bort för knappt 9000 år sedan. Dödisar som bl.a. format det särpräglade landskapet söder om Abborrträsk som heter Tjärnheden.

Det mäktiga istäcket hade pressat ner jordskorpan med kanske så mycket som en kilometer och när isen smält bort var stora delar av dagens Sverige täckt av havet. Även delar av vår kommun låg under den så kallade högsta kustlinjen. Det är de områden av Piteälven och Varjisåns dalgångar som i dag ligger under 180 meters höjd över havet. Landhöjningen pågår i våra trakter oförtrutet med ca 7 mm. per år.

Spår av inlandsisen och dess avsmältning möter oss överallt i naturen och kan berätta om olika skeenden. De tydligaste spåren finns naturligt nog där det mesta vattnet har runnit – längs våra älvar. Mängden vatten som strömmade längs fårorna under issmältningen var dock avsevärt mer än i dag. Kring älvarna kan vi finna både kalspolade områden med hällar och blockig terräng och väldiga sandavlagringar. Kring högsta kustlinjen vid Benbryteforsen i Piteälven finns ett deltaområde där sediment avsatts från en isälv ut i ett hav. Öster om Östra Kikkejaur och söder om nuvarande Åbyälvens sträckning finns ett flera mil långt fält med isälvssediment som berättar att älven haft en annan sträckning under något skede av avsmältningen. Från Avaviken och ner till Grytfors finns en liknande avlagring. Kring Arvidsjaur tätort strömmade mycket vatten. I centrum av en stor isälv kan så mycket sten och grus avsättas att det bildas en ås. Det är lätt att följa den ås som nästan helt delar sjön Kilver och sedan fortsätter upp i Arvidsjaursjön. Lika imponerande är åsen i Sikträsket förbi Fjällbonäs och som kan följas vidare genom Reivoreservatet och upp till Rappen i Arjeplogs kommun. På en annan ås ligger byn Lomträsk naturskönt omgivet av vatten. Den åsen sträcker sig upp mot Moskosel. Mindre och kortare åsar kan hittas i eller i närheten av alla större strömmande vatten. 

geobild3(pitealv).jpg

Det mest kända och kanske det mest märkliga spåret från inlandsisen som vi har i kommunen är redan nämnda Tjärnheden söder om Abborrträsk. Det är Sveriges största dödisområde med uppemot 400 små sjöar omgivna av sandmoränplatåer inom ett område av 1,5 kvadratmils storlek. Här har en väldig isplatå avstannat, spruckit upp och sakta tinat bort. Kring byn Krokträsk finns ett liknande men mindre område. Både Krokträsk och Tjärnheden ingår egentligen i en större struktur av så kallad Veikimorän som sträcker sig ända upp till Kåbdalis. Dödisgropar efter kvarlämnade isblock som smält ner finns här och var, de flesta i närheten av älvarna. 

Stora stenar och block som frusits fast i isen och flyttats omkring finns över hela kommunen. Det lutande blocket vid Argåive är en upplevelse att stå på eller under. Blocket finns i ett häll- och blockrikt område i dalgången norr om berget Argåive öster om Moskosel. Det är en spännande resa som landet Arvidsjaur gjort genom årmiljonerna. Vulkaner, meteoriter, havsbotten, istider och ändlösa årmiljoner med erosion. Spåren finns kvar. På berggrundskartan kan man se en tydlig rund granitstruktur kring samhället Arvidsjaur. Det är med säkerhet rester av den enorma magmakammare som en gång fanns under en aktiv vulkan… Eller föreställ er den isbit som smälte ner vid Tjärnheden eller den älv som skapat åsen i Lomträsk… Vi har en lång och sällsam historia under våra fötter.

Besöksmål

Gamla Skellefteälvsfåran mellan länsgränsen och upp till Sandfors ( ca 10 km.) är mer eller mindre torrlagd och lämpar sej mycket bra för studier av blottlagt berg. Berggrunden är sedimentär och vattnet har slipat hällarna  till många konstnärliga former. Området mellan tre fall nedanför Järvselet (där det finns naturskön rastplats) är speciellt intressant. Kör söderut från Glommersträsk efter väg 365 till Järvträsk. Från Järvträsk vidare mot Gallejaur men ta av vid Södra Järvträsk och kör via Stenbacken ner till Järvselet och älvfåran.

Norr om berget Argåive en halvmil öster om Moskosel finns ett block och hällmarksområde där vatten från isavsmältningen spolat bort stora delar av moränlagret. Här kan man beundra det svenska urberget (granit och vulkaniter) och kanske rasta på eller under den lutande stenen… Ett flyttblock som isen lämnat som regnskydd för skogsvandrare. Kör 4 km. efter vägen från Moskosel mot Ljusträsk och promenera ett par hundra meter mot söder.

Isälvsåsen i Kilversjön sydöst om Arvidsjaur är ett imponerande monument från istidens slutskede. Den smala åsen delar nästan helt sjön i två delar. Kör väg 94 mot Älvsbyn. Sväng mot sydost 2 km. efter avtagsvägen mot flygplatsen och kör 2,5 km. efter vägen som går vidare ner efter Byskeälvens norra sida. Skogsbilväg mot söder ner till Kilverdammen. Mäktiga isälvsåsar finns även i Fjällbonäs och Lomträsk.

Vandrar man uppströms och nedströms Trollholmen i Piteälven kan man studera flera olika bergarter. Nedströms finns granit på norra sidan och vulkaniskt berg på den södra. Uppströms finns ett stråk med sedimentära berg som korsar älven. Natursköna rastplatser finns det dessutom gott om.

På berget Girkåjvvies sydsida finns en klippa med den vackra bergarten rosenkvarts. Platsen är dessutom en gammal samisk kultplats och kallas för ”lappaltaret”. En gång i tiden har en seite stått här och den vackra klippan bidrar starkt till platsens magi. Det är mangan som ger kvartsen den speciella rosa färgen. Kör väg 95 mot Arjeplog till 1 km. efter avtagsvägen mot Långträskholmen. Vandra 500 m. mot norr upp efter bergets sydsida.

Tjärnheden söder om Abborrträsk är trots allt kommunens stora geologiska raritet. Området är en dryg kvadratmil stort och därmed landets största dödisområde. Uppskattningsvis 400 småsjöar trängs inom detta område där ett väldigt isblock blev liggande vid isavsmältningen Det bröts upp i flera mindre som långsamt tinade ner och skapade den speciella landskapstypen. Väg 95 söder om Abborrträsk går genom Tjärnheden liksom flera avtagsvägar mot sydväst.

geobild4(tjarnh).jpg

För mer information om berggrund och geologi i området rekommenderas SGU´s berggrundskartor. www.sgu.se

 

 




Design: MADesign.nu | © 2017 Arvidsjaurs Kommun

Natur
Djur
Fåglar
Geografi
Geologi
Klimat
Naturtyper
Skyddad natur
Våtmarker
Övriga skogar
Kultur
Arvidsjaur
Byarna
Skyddad kultur
Kulturhistoria
Natur & Kulturskola
Aktiviteter
Fälthandböcker
Utflyktsmål
Kontakt